Nostalgi-tripp

02:48
Jag sitter uppe och lyssnar på The Candy Spooky Theater.
Det för med sig många gamla minnen. De var nämligen ett av de första
japanska band jag lyssnade på. Får tillbaka fina minnen från 2010 just,
trots att det inte var då jag fann dem. Men det året var speciellt, av många skäl.

2010 var jag lyckligt kär. Jag besökte mitt första konvent. Jag hade mitt första band, som
det förvisso inte blev så mycket med i slutändan. I efterhand är det pinsamt. Men det förde
mig till människor jag håller av med hela mitt liv. Julia/Naoya och Tooru/Pella,
Två personer jag älskar högt och dyrt. Vårt första s.k "Fan" var en annan underbar
dam jag håller av precis lika mycket som mina f.d bandmedlemar. Hazuki/Catti.
Jag träffade även Sebastian samma år för första gången.
2010 var på många vis ett helvetiskt år på hemmaplan. I skolan. I livet.
Men det är ett år jag alltid kommer att minnas, för någonstans mitt i all min sorg
fann jag de personer som jag än idag ser på som mina bästa vänner.
Vi har inte daglig kontakt. Vi ses inte ens årligen. Men dom finns där,
och jag älskar dom för allt de någonsin gjort för mig.

Hazuki, Nao, Toh, Seb - Ni kanske inte vet det, men i en tid då jag inte stod ut med att leva, så räddade ni mig.
Jag kommer aldrig kunna återgällda allt ni gav mig utan att ens veta om det. Och jag älskar er alla, bortom allt.
I 2010's totala mörker, fann jag er mina ljus. Ni lös starkare än allt.