yup. jag mår ungefär såhär.

Ju längre tiden går
Så vill jag bara gå.
Till älvborgsbron och hoppa.
För jag har inget hopp kvar
Mitt liv delade jag med dig och då var det helt, men nu är det bara halvt.
det enda jag önskar är ditt bästa, men du trycker ner mitt ansikte i jorden. Där känner jag smaken av panik och ångest för alla fel jag har gjort mot dig. Men jag känner att trycket av din fot lättar, jag tittar upp och jag ser Döden i ögonen.
Han räcker mig hans hand...
Och jag svarar med ett leende på läpparna mina.
- Även om jag ligger här i smärta, panik, ångest och obesvarad kärlek så är jag fortfarande närmare henne här än i dödens famn.