det är försent nu

jag har damp, sitter här lungt på min stol, är tyst, lugn, dunkar musik. allt är som det ska, men in min hjärna har jag adhd, damp, allt.
allt snurrar runt, ord, bilder, tankar, vad folk ska säga, allt. mitt liv. det ligger utspritt överallt just nu, jag vet inte vad som händer, det är lääskigt. riktigt läskigt.

alla dessa beslut, allt som måste tas, allt jag måste göra, alla blickar jag kommer få, allt som kommer hända. Kommer jag palla? kommer jag orka stå här helt själv..? mitt på punkten, alla står runt om och ger mig blickar, blickar som saknar, blickar som hatar, blickar som älskar och dom blickarna som dödar.. kommer jag orka stå upp på mina egna ben?
Men det är det ända jag vill!!

Jag är så jävla förvirrad, jag vet inte hur jag ska sätta ord på känslan, jag vet inte hur jag ska försvara mig, jag vet inte hur det kommer sluta. det kommer sluta så jävla fel, men samtidigt kommer jag slå mig fri. våga ta steget bort ifrån allt. till friheten.

Jag vet att vissa undrar vad fan allt handlar om, men jag tänker inte säga b ÄN. En dag kommer alla veta, men idag är det min sak.
Och bara för att man sagt a måste man inte säga b. För jag måste få detta ur mig, jag måste få ut skiten. Och detta är ända sättet.
jag kommer förlora allt.. jag kommer förlora allt jag har, det som fått mig le varje dag. allting kommer jag lämna bakom mig, för att ta nya tag.
Är det rätt?

Jag orkar snart inte med dagarna.. dom blir segare och segare, och jag känner att det börjar lida mot sitt slut.
jag kommer verkligen lämna allt, mitt liv.. men det är det fan värt.

Allt snurrar runt, mina väggar snurrar runt mig, orden i huvudet är alldeles för många, orden blir för långa..
shit fan.

du kallar mig för din, att du inte kan se hur jävla dåligt jag mår?