Förlåt...

Hejsan ni två som kanske läser (y)
det jag iaf vill förklara och klar göra är att japp jag kan framstå som riktigt bitchig, egotripad och som att jag till största del bara bryr mig om mig själv...

Men jag lovar, att jag brukar inte ångra det jag säger, men tänker igenom det mycket.
Saker behöver oftast bli sagda, men jag är inget bra på att formulera mig...
Men jag vill till 98% ALDRIG såra någon. Jag vill prata om de så båda känner sig bekväma, vad det än gäller.... visst jag blir lätt förbannad och går gärna ifrån ett tag.. men låt inte det betyda för dig att jag ger upp på punkten...
jag får extrem ångest av att känna att jag gjort fel, jag hatar de. Oh att höra de på någons röst, känna det i dens närvaro eller se det i dens ögon är det som får mig att känna att näpsten gör ont... att det blir en klump i halsen att kännas..

Det är aldrig fel att säga att ord gör ont eller att man tycker man blir illa behandlad, man måste stå på sig.. man har bara ett liv just nu. Gör det bästa av det och ta hand om dig.....
Sup dig full, knulla runt... mys med mamma i soffan... gör allt du känner känns bekvämt och att du gör de för du känner att det är roligt, inte för att dölja dig och försöka växa till något du inte är eller vill vara.

och snälla även om du inte tror på gud, jag gör inte de, man jag har så mycket vett innan för pannbenet att jag fattar att den gylleneregeln faktiskt är en regel att leva efter, du skall behandla folk så som du vill bli behandlad.
vill du då plocka upp skit efter någon annan så visst ,go for it, dränk någon annan i fördärv, låter du dig köras med och tycker det är okej, men ja då kan du också göra så...
Dock tror jag inte att det är någon på fullaste allvar som är berädd att kunna ta all den smärta som man är berädd på att ge många gånger....
ingen vill bli sårad, ingen vill egentligen såra, för det märker en.
Men faktum är att man antagligen måste bli sårad någon gång för att klara av samhället och överleva.

Utan motgångar skulle man dränka sig själv i fördärvet, man skulle inte tro det minsta på sig man skulle inte klara av att nå sina mål.
OCH ALLA kan det dom vill, det tror jag iaf... Visst det är inte lätt och man kan säkert inte klara det själv.
Men genom att bete sig mänskligt och våga ta konflikter och förklara sig, kan man hjälpa många och om inte andra så iaf sig själv. Du vågar då stå för dig själv och ha en åsikt.
Du vågar gå framåt och ta tag i det som hänt.

Nu vet jag inte riktigt vart detta gått... jag skulle säga förlåt, och jag antar att jag gör det med en helt okej förklaring på lite av mina tankar om livet....
Jag lyckas liksom ofta bråka med folk, inte för jag vill men för jag är envis. Men som sagt vill jag inget illa och inte såra. Men man ska vara ärlig men ändå försöka ta det varsamt fram.

Jag ber speciellt om ursäkt till mina vänner som jag brukar "tjata på" och försöka få dom att tänka på om dom verkligen vill ha det så som dom säger det, om dom är så som dom anser sig vara...
Jag vet att jag kan verka dum idiotisk, men någon måste våga få igång tänkandet. Jag vill bara finnas där och hjälpa till... hoppas ni vet de!
Jag hoppas iaf att ni är likadana mot mig då jag behöver det, då jag behöver hjälp med att tänka vettigt.

INGEN KAN KLARA SIG HELT SJÄLV!

jag behöver er och ni mig.... verkens vi vill det eller ej!