hmm vart?

vart e det egentligen man hör hemma?

bland dom som älskar en och allt går utan problem?

bland dom man älskar men bråkar med?

dom man ogillar och undviker så gott man kan?

dom som man ständigt har konflikter med?

....och vem är det man älskar?

älskar man den som ställer krav på en?

den som får en att undra?

den man kan pratar med om allt?

den som man känner ett hugg i hjärtat när men bråkar?


.... frågor finns alltid.... svaren kan vara gryma, enkla och ibland finns det inga.

men att höra hemma någon stans är något man känner, men får alla den känslan? får alla den chansen?
att älska och att älskas är något som jag tror alla behöver, vad folk än säger.
Men åter igen får alla det? får alla chansen?

Folk är slutna idag och tillbaka dragna. och att öppna sig kan vara svårt, tro mig jag vet.
ärlig är jag men till en vis gräns, när det kommer för nära mig så vänder jag det ifrån mig....det e jobbigt att folk ska oroa sig för mig och hjälp ställer krav på andra och vem vill vara en börda?

Så kan jag tänka ibland, och det e ganska så fel.
Folk som bryr sig om dig, gillar dig för att du e du och vill finnas där för dig hur du än ser ut, vad du än har gjort....dom vill ha dig som en börd, dom vill lyssna på dina problem... jag vet detta, men ändå är det ett enormt problem. Ett problem som får mig så frustrerad, så ledsen och extremt arg!
För jag vet vad jag borde, jag vet vem som finns.
och att alltid vara stark e kanske inte att vara stark. för att vara stark och klara saker måste man kunna falla i hopa och öppna sig, visa sig svag...annars bryts styrkan ner och man försvinner i sig själv.

alla behöver någon...och hjälp är aldrig fel...ni som är som jag kom i håg de.

Dom som öppnar sig för dig, tror på dig och du borde kunna tro på dom.

Det Finns bara en som är som DU, låter du den försvinna så kommer den alltid vara bort.