mitt liv del 1

det här kommer vara väldigt jobbigt för mig att skriva om så kommer säkert ta tid att komma fram till delen som kommer handla om hur jag har det idag


ok jag föddes den 20 september 1987 vet inte så mycket om mitt tidiga liv men når jag var ca nio år började mina skolkamrater prata om tjejer och jag kände inte att det var något som intresserade mig just då, när jag var ca 12-13 så träffade jag min första kärlek men vågade inte berätta för någon om någon av mina vänner fråga om jag var kär i någon svara jag Felicia egentligen hette denna person Philip och gick någon klass över mig jag var alltså kär i en kille, en kille som var väldigt bra kompis med min storasyster. förälskelsen gick över efter ett tag och när jag var 15 år hitta jag en kille som heter Simon som betydde mycket för mig han förstod mig och uppmuntra mig att berätta för min familj att jag gilla killar då fatta jag inte hur det samtalet skulle påverka mitt liv... när jag kom hem den dagen så var jag väldigt glad att äntligen få berätta för alla hur jag kände det finns dagar jag önskar jag alldrig hade gjort det för min så kallade familj blev helt galen och slängde ut mig jag ringde min äldsta bror och fråga om jag kunde sova hos honnom några nätter men han hade pratat med vår far och sa att jag inte var välkommen att jag kanske skulle smitta honom med den äckliga sjukdomen jag hade den natten sov jag i en park, på morgonen gick jag till skolan men där möttes jag bara av hårda ord och misshandel Simon såg jag inte på hela dagen men hittade en lapp i min väska (den har jag kvar än idag) på lappen stod bara några ord "Förlåt jag visste inte att det skulle bli såhär Kram Simon" på baksidan stod en adress ett nummer och ett namn i ren desperation ringer jag numret en röst svarar
" hallå det är Malin?"
jag minns att jag inte vågar säga ett ord och lägger på för att ringa upp minst 3 gånger till
sista gången hör jag den numer välkända Malin-rösten säga mitt namn några sekunder går
" ****** är det du?"
jag får äntligen ur mig ett snyftande ja
Malin- "jag är Simons storasyster han sa att du kanske skulle ringa och att du behövde någonstans att bo"
Jag fortfarande snyftande- mm
Malin- du får jätte gärna bo hör tills det har lugnat ner sig
jag- snyftande och förvirrad - men.. men är du inte rädd att jag ska smitta dig?
Malin- svarar lugnt att jag inte kan smitta någon och även om jag kunde så gör det inget
jag blev helt ställd och visste inte vad jag skulle säga så jag tror jag bara sa något i stil med då kommer jag eller så

väl där efter mycket om och men så öppnar den vackraste TJEJ?! jag sett i hela mitt liv
jag blir så glad att jag är "botad" att jag bara sjunker ihop utanför hennes dörr och gråter
jag minns inte själv men hon har berättat för mig att hon fick lyfta in mig lägga mig i en säng och sitta och hålla mig i handen flera timmar innan jag äntligen sluta gråta och mumlar tack för du bota mig och somnar

del 2 kommer senare när jag orkar trodde inte jag skulle skriva första delen idag och inte att den skulle bli så "lång"

kram Rocky
ps anledningen till att jag inte skrivit ut mitt namn är att jag bytte när jag fyllde 18. ds