Har en fobi på riktigt!

Alltså jag börjar inse att det ses som tramsigt att vara så pass rädd att man springer iväg och gråter när man ser ett djur som inte rör sig snabbare än vad en vad man själv går. Men jag är verkligen seriös när jag säger att jag är livrädd för dem! Mår dåligt när jag ser dem, kan inte äta när jag tänker på dem och bara tanken på att jag skulle ta vid dem gör att jag inte vågar gå i gräs eller ställen där de trivs!

Tänk er att det ni mest utav allt hatar (föremål eller individ) råkar hamna i er mun utan att du vet om det för ens att det börjar röra på sig... JA... Det har hänt mig!

När jag gick i tredje klass så anordnade jag och min dåvarande klasskompis ett halloweenparty för klassen, dock var det bara killarna som tog sig dit, oj ska inte glömma jonna (ända tjejen som vågade sig det). Det började med spökhistorier, som slutade med att klassens "tuffing" satt i min pappas knä och grät med sällskap utav en annan utav killarna från klassen. Efter spökhistorierna så var det dax för spökrunda. Vi gick på led efter varandra med djävulen (min far) i fören. När vi kommer till en sväng vid ett skjul och höga buskar så tror alla att det skall finnas något i skjulet men vi går förbi, men mycket riktigt så fanns det något där, någon hoppar ut där ifrån och jag (utklädd till vampyr med klassiska vampyrtänder i munnen) skriker till och tappar tänderna. Jag böjer mig nej i mörkrätt och plockar upp mina nerdreglade vampyrtänder och stoppar tillbaka dem på sin rätta plats i min mun när jag känner hur det börjar röra på sig och upptäcker att det är en snigel jag satt in i munnen...

Usch hemskare dagen i mitt liv ska ni veta!