Obiskivliga känslor

Jag vet att ingen läser detta men att skriva här är ett sätt för mig att få ut mina tankar ur huvudet.
Det känns som om att det är något fel på mig!
Jag kommer hem från skolan sätter mig på sängen och bara släpper ut alla tårar som jag hållit  inom mig hela dagen..
Det känns som om att jag håller på att driva tillbaka in i en depprition.
Jag klara inte av att föra ett samtal med någon om mitt förflutna eller min tankar..
Jag litar inte på någon längre..
Det känns som om att jag är i vägen för alla..
Det känns som om att jag bara duger om jag visar den jag inte vill vara..
Jag klarar inte av plugget pga mitt psykiska läge i livet.
Allt blir bara fel när jag försöker.
Klarar inte av att vissa att jag inte kan eller duger till saker.

Vill bara hitta någon som kan accepteraig som den jag är och som kan ställa upp när jag behöver någon att prata med.