boten e nåd...

De ekar i mitt rum när jag skriker i mörkret...
lampan från gatan lysser in i mitt rum genom förstret.
Sitter naken på golvet och gråter medans blodet från
mina armar rinner ner mot golvet.
Mascaram rinner ner på mina fylliga kinder...
Tar tag i cigaretten och sätter den mellan mina läppar
och tänder tändaren med en skakande hand,
andas in och mina lungor fylls med rök.
Du finns längre inte i mitt liv och jag e så svag utan dej.
Minns hur du brukade kyssa mej och hur du lät mej
somna på ditt bröst, Så svag utan dej i mitt liv.
Askan ramlar ner från cigaretten och faller ner mot golvet..
Tar ännu ett djupt bloss och andas ut röken.
Kroppen känner att nikotinet når mej..
Blodet rinner ännu från mina armar mot golvet och
Jag tittar ner på dom...Du skulle alltid vara min så...
JAg riastade in ditt namn i mej.
Men tårarna kommer ändå, för du är inte här längre..
Du bara lämnade mej där som om jag inte vore någonting alls..
Men saken e den att jag värkligen älskade dej...
Svagare än så här kan man nog inte bli....
så lägger mej ner på golvet och känner att jag snart kommer somna..
Men glöm inte..Jag Älskar Dej.

Va vore jag utan dina andetag??