Fuck my stupid life..

Sitter här och lyssnar å musik och tankarna kommer upp...
Varför känner jag mej så fri när jag pratar med dej men ändå så känns
de som om jag sitter bakom galler och e "the bad gay" men alla kan väl inte vara perfecta?
Känner mej så världelös när jag tänker på hur licet igentligen ser ut...Man födds efter 9 månader
men ändå slocknar de ju nästan lika fort igen..?
E de kankse därför man lever i nuet? E de där alla har så brottom så dom hinner med allt dom vill göra med livet?
Men varför rör sej endel då långsamare, e de bara för att dom tycker att allt har varit bra?
Jag vet inte vilken av dessa personer jag e...kanske mer en sån som lever i nuet.
Men varför känns då allt så där helt okej när jag pratar med dej?
Alla ord hår rakt igenom mej och sätter sej på rätt ställe där de behövs.
KAn någon man gillar sätta en in i nuet? så man inte strässar hela tiden?
Fuck this....tankarna kommer alltid finnas där..

" Love or not to love?
You are so beautiful when i sawe you ther on the street.
You smiled and I cryed...becus you wher so beutiful.
You wispers in my ear..
"don't be afraid anymore i'm here to protect you my baby love"
Then you wiped my tears away, and you kissed me. "