Skrev lite

Hon var efter mig. En blondin med dyra, ömtåliga kläder. Darlene. Jag sprang, hon sprang efter mig. Trots att hon bar högklackat, och jag mina gamla fula röda converse så sprang hon fortare än mig. Hennes stora örhängen skramlade. Jag kunde höra ljudet av klackarna när de stampade i marken. Hennes flåsande andetag kom närmare. Örhängena lät högre och högre. Jag försökte springa fortare men jag blev bara långsammare. För henne var det motsatsen. Jag blundade hårt och kände hennes långa lösnaglar klösa på min rygg. Jag kunde höra att mitt blod droppade ner på marken. Jag gav upp, vände mig om och såg henne i ögonen. Dom var lysande blåa. Hon plockade fram en kniv ur sin dyra handväska och tänkte hugga mig. Jag satte mig böjt ner på marken och blundade. Hon skulle få som hon ville. Jag skulle dö nu. Fjorton långa år på jorden var allt jag upplevt. Jag ville inte gråta, hon förtjänade det inte. Jag kollade up i hennes ansikte. Hennas blick var genomgående ond, hon hade inte en gnutta skam i kroppen över det hon skulle göra nu. Jag såg i slow motion hur kniven närmade sig mitt bröst. Hugget fick det att tåras i mina ögon. Jag blev varm om bröstet och magen när blodet forsade ner.