Det..

Du och jag har länge fruktat dagen där vi står idag.
Tankar spridda miljoner känslor av alla dess slag.
Ingen runt oss insåg vad som kunde ha gjorts mer.
Jag kan inte se mig utan dig för då förstörs jag helt.
Förstörs som platsen och vårt nu då allt omkring oss bara har gått fel.
Ibland så ser jag på mig själv och undrar vart jag är på väg.
Inuti mig själv det känns som om jag gått isär.
Men jag vet att allt har väl en betydelse.
Finns ingen här inne som kan skapa en förnyelse.
Det är väl kört nu, finns ingen räddning.
Jag svär det är för sent för att prata om förändring..