Jag skrev en liten del som jag hängde upp mig på mest.
Och ja dom borde ju det eftersom dom satte mig på Bup,kurator och i ett rum med dom o fick mig att må så psykiskt dåligt att jag i princip explodera av känslor..

Och det roliga är att dom alltid säger att dom finns där för mig. Men hur ska dom kunna finnas där för mig när dom aldrig kommer förstå mig?

Jag har vart grovt mobbad sen jag börja förskolan. Jag blev nerslagen på skolgården. Sedan när jag börja 1an i ljungbyhed blev jag mobbad alla blickar och elaka kommentarer som flög mot en. Och blev slagen med en kedja över hela ryggen så jag var blå/gul. Jag har nästan blivit våldtagen. Jag har utsatts för sexuella trakasserier. Misshandlad i ett förhållande..
Mobbningen har fortsatt och den pågår än. Jag förlora 1 vän som faktiskt förstod mig.. Pga mina och hans dumma val... Där finns mer.. Men jag tycker detta är mer än nog för en random person att ta emot.. Jag ber om ursäkt.. Ha det bra <3.

Min syster tex idag. Sa " om du fortsätter vara så nerstämd o negativ kommer du gå in i väggen" Jag har gått in i väggen så jävla många gånger innan nästan blivit anorexia på tidigare år.. Och mått piss.
Men jag ska akta mig för att gå in i väggen?

Dom vet inte ens hur jag mår och att jag mått så passa dåligt.

Dom kan rent av dra åt helvetet...