Alfons Åberg

Fattar inte grejen, jag har verkligen konstant ångest. Det märks inte utifrån. Men det är så. Oavsett vad som händer i mitt liv så har jag ångest, det är som att huvudet "letar" efter saker att oroa sig för.

Är jag på G/tillsammans med någon är jag livrädd att bli lämnad. Är jag singel är jag rädd att jag aldrig ska hitta någon/tänker tillbaka på en viss person. Går jag i skolan mår jag dåligt av det och klarar inte av skolämnena. Går jag inte i skolan har jag ångest över att jag inte gör någonting. Jobbar jag så mår jag dåligt och vantrivs oavsett vart jag jobbar.

Och det är så jävla lätt för er att säga "sluta gnäll", "försök se det positiva", osv. Som om ni hade den blekaste aning. Som om man inte i alla år försökt. Ångest är inget man bara väljer bort. Finns den där så finns den där. Frågan är varför och var den kommer ifrån, och hur man blir av med den. Blä, vill bara att utredningen ska bli klar snart så jag vet vilka mediciner jag skall käka och vilken sorts terapi jag ska gå i.