En sista sak.

Detta är, utan tvekan, den vackraste låten som någonsin nått mina trumhinnor. Har tyckt det sedan jag hörde den i ESC i år för första gången. Hon är ju lätt en av världens bästa och mest inlevelserika människa.

Alltså jag börjar gråta varje gång jag lyssnar på låten. Inte snyfta eller fälla en tår utan verkligen BÖLA. Den smärta som man känner i hennes sång, alltså det är typ som ångesten själv sjungen i vacker melodi. Jag förstår inte ett ord på albanska men ändå förstår jag att låten handlar om smärta, hopplöshet, tomhet, svärta, total uppgivenhet. Alltså ah, finns typ inte tillräckligt med ord.

Mår alltid bra efter att ha lyssnat på sån här musik, typ. Även Dir En Grey och vissa av de mörkare låtarna med Björk. Det är som att man är ett stort tätat kärl fylld med smärta och ångest. Och när man lyssnar på de här låtarna så är det som att någon bara sticker hål i kärlet och öppnar alla fogar och lås så ångesten, oron och smärtan bara forsar ur en och lämnar kvar utmattning och lättnad.


Och nej, jag är inte flöddrad eller något. Jag är bara emotionell och passionerad. <3