Abort

Har de två senaste dagarna varit i diskussioner om huruvida abort bör vara tillåtet eller ej.
Har berikats med lite synvinklar på det hela, från motparten då. Jag är ju själv för, förstås. Rent principiellt och ur ett rättighetsperspektiv. Däremot kanske jag moraliskt sett inte tycker att det skall användas som någon slags preventivmedel, osv.

Abortmotståndare menar på att man bör ifrågasätta huruvida vi som människor har rätten att bestämma när livet börjar. Ett foster/"barn" i magen kan känna smärta och höra mammans hjärtslag från ca vecka 18. Ett medvetande utvecklas vad jag vet inte förrän efter man blivit framfödd och andas luft, liksom.

Ett autentiskt pathos i sammanhanget löd "Hade abort varit lagligt åren runt då jag föddes, så hade jag inte funnits. Min mamma var 16 år när hon blev gravid och det var oplanerat. Jag är oerhört tacksam över de omständigheterna". Förståeligt, men inte giltigt som argument i debatten.

Ännu en synpunkt var att ett barn inte behöver vara planerat för att få ett värdigt liv. Samtidigt som ett planerat barn kan få ett väldigt tråkigt liv. Liksom att man då kan "erbjuda barnet ett värdigt liv" även om man varken har partner, ett stabilt känsloliv, pengar, bostad, utbildning, jobb, etc.


Ja, alltså de flesta argumenten är invalida för mig och det säger sig självt. Det finns tillräckligt många barn i den här världen som inte har föräldrar ELLER ett värdigt liv. Sedan tycker jag inte att man kan sitta och reflektera över huruvida ett outvecklat liv som inte ens fötts och tagit ett andetag har rättigheter, när man sitter och tuggar på en skinkmacka. Bör man inte, som godhjärtad människa, förvalta och värna om de liv som redan finns, och fokusera på att erbjuda dem rättigheter?