fuck drama

det är lite så jag kör nu.

tar saker som det kommer, blickar framåt istället för bakåt, överplanerar inte utan låter bara saker ske, tar inte något personligt eller går in i känslor som är tillägnade andra. lite carpe diem, typ!

skiter i principer och gör bara vad jag vill och känner för, bygger upp ett eget laglöst universum runt mig själv och alla som vill dela den känslan av frihet är välkomna att göra det.

samtidigt mår jag också botten ur vissa andra aspekter, men detta är mitt sätt att försöka överleva på egen hand. så trött på att vara beroende av andras bekräftelse och av psykvård som inte funkar.

jag ska gå i min dialektiska beteendeterapi och jag hoppas såklart att den ska hjälpa mig ännu mer. skriver på kontrakt för det på torsdag, och är typ pepp på att få träffa min snygga psykolog Malin. skulle typ fälla glädjetårar om det visade sig att hon var bi/homo och singel. högst tvivelbart tyvärr, men vacker är hon.