En uppenbarelse om social paradox.

Lyssnade nyss på ett panelsamtal som var väldigt intressant, eller det gav mig iallafall en del tankeställare.

Liberal kan man vara på många olika sätt, precis som med vilken ideologi eller levnadsvision som helst. I liberalism i Sverige (läs: generellt) värnar man om individens frihet medan man i USA värnar mer om gruppens frihet t ex. Man pratar ofta om att man ideologiskt ska frigöra sig från kultur och frågan är då - är det möjligt? I många fall säger man att en annan är indoktrinerad gällande sina, enligt en själv, felaktiga åsikter, men samma sak faller ju tillbaka på en själv. De flesta är ju faktiskt på ett eller annat sätt indoktrinerade, även jag själv. Man tycker ju alltid att man själv har rätt - och när man inser att man inte har det så ändrar man ju uppfattning.

Tänk er då att alla skulle vara - det som är mitt ideal - socialliberala. Den gyllene triangeln där acceptens, tolerans och förståelse möts. Då skulle liberalismen förlora sitt syfte, och därav skulle andra uppfattningar bildas och liberalismen i sig istället bli konservatism.

Tänk er att alla skulle vara... vänster? (ja, finns olika falanger inom både socialism och kommunism men, you get the point, orkar inte gå in på för många olika detaljer). Alla skulle få precis samma mått av allting, total rättvisa. Men skulle det renodla lycka? Nej, det skulle kännas som något saknades. Föreställ er att någon har en dröm om att starta ett privat företag för t ex. sjukvård. För att man brann för att åstadkomma bättre sjukvård än befintlig, och för att man ansåg att det var mer värt än en typ städarlön eftersom the juice kräver more squeeze liksom. Det skulle man alltså inte få, och samtidigt skulle själva lagen om att man inte får det, kränka personens drömmar och livsåskådning. Paradox igen.

Och, om alla skulle vara konservativa kapitalister... Då skulle hela det mänskliga samhället bara bli självdestruktivt, och det är här jag vill komma till slutsatsen. Balans eller obalans. Balans är omöjlig i ett samhälle där alla anser att man står för sina egna kostnader gällande allt. Men balansen är lika omöjlig i de två ovanstående.

Därav finns inte den ultimata politiska åskådningen. Därför anser jag som, som nämnt socialliberal, att den viktigaste faktorn vilket man än prioriterar (belöning, rättvisa eller frihet) är toleransen. Man kanske inte gillar en annans idé eller åsikt, men man tolererar att den finns så länge den inte skadar någon.

Detta kan diskuteras i oändlighet. Vad tycker ni, förresten? :D