'til fucking dawn

Alltså, den här lättande känslan i Project X när polisen åker iväg igen och Costa springer ut på baksidan, höjer pokalen han dricker ur och skriker "'TIL FUCKING DAWN" varpå alla går från 0 till 100 i extas och fortsätter festa.

Eller när jag häromdagen ringde ett samtal till en av gästernas mamma, och spelade kompisens mamma. Ni vet, "Ja det är okej att hon sover här och de ska titta på film och jag lagar mat just nu"-snacket, varpå hennes mamma säger "Ja vad bra då kanske vi hörs under kvällen" och säger hejdå.

Just nu känner jag mig ganska så faktiskt. Har återställt varenda pryl i hela huset som det såg ut innan morsan och farsan åkte. Inte ett spår av att det varit någon fest. Jag fotade allting i alla rum innan så jag visste exakt hur jag skulle ställa tillbaka allting sen. Varit millimeternoga. Enda, enda, enda som är kvar nu är fimpkrukorna och askkoppen som jag körde i diskmaskinen, som ska ställas ut på altanen igen där de stod innan jag tog fram dem inför festen.

Sen får jag sova.