ångest.

Ibland får jag bara plötsligt cp-ångest när jag är på väg någonstans själv, typ känner mig hjälplös, uttittad, jättenervös, ångerfylld och börjar då känna mig fysiskt trött och börjar ifrågasätta varför jag inte sitter hemma istället. Sen brukar det alltid lösa sig och bli bra när jag väl är framme, och jag försöker verkligen att tänka på det när jag sitter där i väntan på bussen och hjärtat bara galopperar. Men det är svårt.

Idag är det nästan tvärtom. Ingen varken hör av sig eller svarar på sms typ, är sjukt jävla rastlös och sällskapssjuk. Vill iväg och göra något, har gjort grejer varje kväll i flera dagar i rad så det känns helt keff att bara sitta hemma i Trollbäcken och löka.