smärta

Har så många ord men så lite ork kvar.

Ordet smärta låter sannerligen skitnödigt pretto men det är spot on. Enkelt och ärligt. Jag går inga omvägar för eran skull nu, tänker inte låtsas för att passa in, blidka eller följa för att hoppas på följare när man aldrig kan göra rätt när man gör fel utan att stoppa, sudda ut och börja om. Men när man omedvetet förstört sig själv så länge med även hjälp från omgivningen så blir startsträckan för den rätta vägen väldigt lång. Som för en grav dyslektiker med synfel att lära sig läsa ett av det svåraste av alla verk. Som dessutom de flesta avhyser som dålig smörja för de vägrar att förstå sig på, till majoritet bara de som är uppväxta med den som godnattsaga har lärt sig uppskatta det.

Ivern får mig att skrika, stampa, sparka och gråta. Och när jag väl är där återstår ju ändå bara tomhet. Ni kan läsa detta x antal gånger, dessvärre kommer ni nog inte förstå. Och om någon lyckas knäcka koden mellan raderna så kommer låset ändå inte gå upp, eftersom empatin och medkänslan, oron och förmågan att bry sig är en myt. Det är jag övertygad om. Samvete och illusion.

Det var det sista. Tack och adjö.