hej

Jag lever.

Hade det inte varit för min pappa så hade jag dessvärre inte gjort det längre.


Jag mår till och från fruktansvärt dåligt, rör mig knappt utanför huset, är i princip okapabel till det.


Något positivt är iallafall att jag nu fått min slutgiltiga diagnos. Borderline personlighetsstörning med panikångest och psykotisk depression har jag tydligen alltså. Det låter ju inte så bra kanske, men i och med att jag nu blivit diagnosticerad och utredningen är klar så kommer jag att få antidepp och humörsutjämnande mediciner och bli inskriven på DBT (dialektisk beteendeterapi) så det känns som ett steg i rätt riktning. Förhoppningsvis blir det inga fler självmordsförsök för jag hittat lite grejer att se fram emot nu.