The strongest is the weakest

Jag försöker vara stark, jag försöker att inte bry mig om vad folk säger om mig. Att jag är mig själv och att folk ska tycka om mig för den jag är... Men ingen verkar egentligen gilla mig för den jag är, för folk beter sig så konstigt så jag vet inte hur jag ska tolka allt. Men det värsta är väl att jag vågar inte prata om hur jag mår nu, bara hur jag har mått och sånt. För jag vill inte att någon ska tycka eller tro att jag bara vill ha uppmärksamhet och vill att folk ska tycka synd om mig. Det är vad jag har fått höra innan när jag väl öppnat mig. Eller så säger de bara att jag inte ska bry mig och skita i alla som är taskiga och så. Men om det är cirka alla jag umgås med då? ska jag isolera mig då? Asså jag fattar inget längre... jag vet inte vad som är in o ut på mig själv, jag vet inte vad jag vill längre... jag har tappat glöden... Jag är bara så rädd för att göra fel... Men det är det jag kan, göra fel. Bara så trött på allt, jag vill bara glömma allt och börja om. Gör om, gör rätt.



Skulle alla bli lyckligare utan mig? För det är så det känns....