PleppyKs blogg

Var på ett non-cismän häng för ett tag sedan där jag träffade en bekant. Vi hade det roligt där med folk men tillslut så blev det bara vi samt 1 till så vi besöt oss för att sticka till min bekantas pojkvän. Det ena blev till det andra och vi hade en amazing 4 kant.
Jag har ganska nyligen tagit kontakt med min bekanta igen och vi har verkligen klickat bra, hon är lite äldre men hennes humor och tankar är i still med mina egna. Jag har tänkt på henne hela dagen nu och jag ler varje gång som jag tänker på hennes röst och leende, det är som att mitt hjärta slår lite hårdare för hennes skull.
Vi ska träffas imorgon och jag är super nervös för att något ska gå fel så har intalat migsjälv att jag inte bryr mig, jag får hoppas på att jag tror mina egna lögner haha.
Vi har snackat i princip varje dag i 1 vecka och hon är så söt och gullig och verkligen enkel att prata med då hon inte verkar blyg av sig. Vi får se vad som händer imorgon

filterbubblan är en ny tidning som släppts som handlar att folk inte är ensamma med att ha vissa känslor basicly.
Jag blev frågad om att komma på deras fest för deras 2a nummer ska ska släppas snart som ska handla om relationer, jag skulle då sitta med 2 andra och bli intervjuad med frågor om relationer framför alla andra på festen.
Allt gick bra, var kanske lite nervös men det släpptes efter ett litet tag.
Festen var också najs, fick gratis sprit, spelade twister, minglade, och efteråt så stack jag till en rep-lokal i närheten och hängde med personer som söp där och spelade lite musik.
blev ganska full, och är nu ganska bakis haha, men skulle säga att det var en najs kväll ändå... förutom att jag råkade skära mig i fingret när jag skulle laga mat.

Så på lördagen så skulle vi alla spela d&d. Något jag personligen har sett fram emot för jag skulle introducera en ny spelare till gruppen.
Han skulle komma nån timme senare för han såg på bio just innan.

Spelet startar och jag funderar på hur jag ska få spelarna att stanna kvar i staden så lång tid som möjligt för att hitta ett sätt att få in den nya spelaren på ett smidigt sätt när han väl kommer. Lyckligtvis så ville spelarna tjäna lite pengar så jag kom på några små quests som de kunde göra.

efter nån timme så skriver den nya spelaren att han inte kunde dyka upp ändå.

Efter de hade gjort det första questet så ville Rebeccas karaktär köpa en bh.
Hon frågar om en skräddare i en dåliga delen av staden.
Jag säger att "ja, det finns där".
Hon går dit och blir bedömd av en uppenbar skum gnome som var pervers.
När han ska ta hennes mått så antastar han hennes bröst.

Jag vid det här läget tänkte inte på vad jag fick gnomen att göra. Jag tänkte " skumt ställe, skum snubbe, klart han är pervers"
Rebeccas karaktär blir rasande och tar stryptag om honom.
Efter detta så går hon till sina medspelares karaktärer och ber dem läxa upp honom. Det är nu som jag märker att Rebecca verkar ha blivit trött på att rollspela.
Jag försöker fortfarande hålla rollspellet igång så jag gör det till lite svårt att nå honom för han har låst alla dörrar.
När de väl får tag i honom och läxat upp honom så säger Rebecca att hon inte vill spela mer. Fair enough.

Jag inser då medans jag plockar upp alla mina saker vad jag precis har gjort och hur jag fick henne att känna sig. Jag mådde hemskt och jag kunde bara anta att hon mådde sämre.

Efteråt så stack vi till pizza hut och allt jag kunde tänkta på var att jag var en dålig människa som utsatte henne för detta. Att jag var en dålig spelledare som fick en spelare att vilja sluta spela. Jag satt tyst och tittade ned för jag kunde inte/ vågade inte titta någon i ögonen. Jag kände som att allt jag gjorde eller sa skulle de kasta tillbaka på mig. Särskilt Rebecca. Klart jag ville snacka om vad som nyss hänt, men jag vågade inte ta upp det för jag ville inte förvärra saken.

På bilresan till stationen så fick jag en panikattack och började skada mina fingrar. Nöp dem tills det gjorde så ont att jag kunde fokusera på det istället för mina tankar.
Panikattacken varade ända från billresan, igenom tågresan och tills ca 30 min efter att jag hade lagt mig i min säng. Det var då jag skrev med en kompis som hjälpte mig komma över det.

Har fortfarande inte snackat med Rebecca om vad som hände, jag skrev till henne det jag skrev till min kompis (ctrl-c ctrl-v) för att jag ville att hon skulle förstå hur jag kände om situationen. Hon skrev "thats not nice" och vi lämnade det där. Det är inte rättvist av mig att begära att hon ger mig nån form att tröst så därför ber jag häller inte om någon, det var ju trots allt jag som gjorde alla fel.
(förutom att vara snuskig med sin pizza då jag tänkte att de bokstavligt talat leker bdsm med döda kroppsdelar, men jag var rädd att de skulle döma mig om jag sa ifrån så jag bara satt och lyssnade, så jag kan inte komma och klaga nu i efterhand)

Jag hoppas jag kan komma till hennes lägenhet imorgon så vi kan snacka om det. Det känns inte bra att ha något så stort bara svävandes i vår relation. Jag mår bättre nu än jag gjorde efter d&d, fortfarande inte 100%, men lets be honest, när är jag ever 100%. Allt jag kan hoppas är att Rebecca inte har tagit det lika illa som jag, men, eftersom jag läser hennes blogg, så vet jag att det inte stämmer.

Så Rebecca hade en fest i fredags.

Jag hade slutat jobba nån timme tidigare runt 16 och var tvungen att vandra runt i malmö tills 18:30 pga Rebecca hade sin nya dejt, G, på "besök".
Jag har inget emot att vandra runt och jag hade till och med lite kul.
Kl 18:26 så kommer jag till lägenheten och tar en dush. Kommer ut ur dushen och vi alla 3 skojar med varandra och har roligt, snackar lite skit och börjar så smått dricka.

Rebecca hade ångest över att nästan enbart personer som vill eller redan ligger med henne ska komma, så jag frågade några av mina vänner om de kunde komma men tyvärr så hade alla planer eller var inte hemma.
Nån timme efter dyker Emil upp och ännu mer skoj och drickande följer.
2 till kom efter det. Johan och David.

Alla har roligt intill småtimmarna börjar krypa fram, det är då vi börjar snacka om feminism och mer specifikt #metoo. Jag minns inte exakt vad David sa men han sa typ att hela #metoo var till för att folk skulle ta åt sig makt ifrån sina chefer och han var så rädd som en vit, hetro cis man att han sattes i samma kategori som våldtäcktsmän, #inteallamän till 100%. Rebecca kommer in och skäller ut honom, jag joinar in. Hon kräver att han lämnar lägenheten och tar hans saker med honom.
Under dem 5m det tar från soffan till dörren så skrek David och klagade på att alla feminister är orättvisa och inte rimliga. Rebecca smällde igen dörren och kom springandes och gråtandes i mina armar. Emil och G kom och kramade om henne med mig. Johan stack hem.

Vi satt på golvet länge och jag minns att jag kände mig så maktlös, jag ville säga att allt skulle bli ok, men jag minns att förra gången jag gjorde det så blev hon arg på mig för att jag ljög. Lyckligtvis så har G inte haft den konversationen, så han gjorde det istället. Vi satt där och kramades och försökte få henne att må bättre.
Efter en stund satte sig de på soffan medans jag gick ned för att ge David hans glas som han hade glömt.

Jag knackade på han dörr på våningen under och han öppnar frustrerat, jag ger honom glaset och han muttrar några svordomar och slänger igen dörren. Halvägs upp för trappen igen så öppnar han och säger något om att " hur kan ni behandla mig såhär?". Jag går in i hans lägenhet och förklarar att han förminskade alla som har genuint blivit våldtagna. Vi har en diskussion men jag märker att det inte leder någonstans så jag ber honom att meditera och sen går jag för att joina de andra igen.

har sett på en serie som heter the magicians som handlar om ett par magiker i en modern värld. Serien har 4 säsonger och det sista avsnittet släpptes igår och jag såg det nyss.
jag kommer inte spoila något men jag känner en extrem melankolisk känsla. Det fanns inget annat sätt som serien kunde sluta så bra som den gjorde och jag hoppas att det kommer mer.

Finns det fler som har sett serien och vill snacka, hit me up. I neeeed to talk about it

Tror jag ska börja med hen pronomen. Jag har varit bekväm med han/honom & hen ända sedan jag gick ut med att vara icke-binär, men nu så tror jag att jag vill prova att bli kallad hen istället för han.

Om det känns rätt så kommer jag fortsätta med det, om inte så bytar jag tillbaka till han.

På sistone så har jag blivit mer och mer bekväm med att gå ut med att jag är icke-binär och jag tror att det kan vara länkat till att jag vill göra detta bytet, liksom gå "all out non-binary". Det är ok om en säger fel så länge som en rättar sig efter eller inte gör om det, drastiska byten kan förvirra vissa människor.

Jag har nyligen fått motivation till att bli mer hälsosam och fixa mitt liv. Inte bara med ett jobb och så, utan också mentalt, spirituellt och fysiskt.
Att meditera, träna och att bara göra saker har hjälpt mig lite att inse vem jag vill vara, och vem jag var.

Den jag var var en person som kunde springa 8km hinderbana för skojs skull. Jag kunde (jag vet att detta låter weird, men det var på riktigt) kontrollera energin i luften runt om kring mig aka "Mana Manipulation". Jag kunde sitta uppe sent på kvällarna utan tankar som fick mig att känna mig helt värdelös.

På sistone så har jag haft problem med en massa saker. Vissa var inte mitt fel, och andra var. Men jag tror att jag börjar inse hur jag ska gå till väga för att bli mer som den som jag en gång var. Fast bättre.

Jag och några vänner tänkte sticka ut i malmö med några flaggor och skyltat för att fira denna högtid för transpersoner.
Jag har inte varit väldigt söker över min köns-identitet väldigt länge och känner därför lite av ett "imposter syndrom", men jag hoppas att det går över med tiden :)

Kom ihåg de som kämpat och dött för att vi ska kunna gå fria och vara dem som vi är.

gick och la mig kl 5
vaknade kl 16
Åkte till Ica och köpte chips, dr Pepper och såna bacon-chips
Spelade Skyrim och åt mina chips
När chipsen tog slut åt jag 1/2 burk jordnötsmör
kl är 3:30 och tittar på youtube

10/10 - kommer leva för alltid

Hon hette Moa och hon var 15 år, vilket är ganska gammalt för en hund. Om 1 hund år är 7 människoår så var hon 105 år

Moa inte den mest spralliga av hundar under sina år. Men hon var snäll och en bra mamma till sin dotter Frida, som gick bort för några år sedan, och hon var också en bra familjemedlem.
Under de senaste åren så blev hon alt mer blind och döv, men hon var fortfarande ute med mig varje gång jag skulle mata grisarna. Hon var tuff och lät inget stoppa henne ifrån att göra vad hon ville.

Hennes död, tragisk som den är, var väldigt snabb och fridfull. Hon kommer bli saknad