And who are you, the proud lord said, that I must bow so low?

Klockan är strax över 6 på morgonen svensk tid, men tio minuter efter midnatt amerikansk östkuststid. Alla mina vänner och bekanta sover, och jag har fått i mig en så pass stor mängd koffein att de antagligen vaknat innan jag till slut somnar. So I've got that going for me, which is nice.
Jag läste ut Fear and Loathing in Las Vegas idag, riktigt skum bok måste jag säga. Om Vegas fortfarande är som Thompson beskrev det på 70-talet var det kanske ett misstag för mig att åka dit i maj, haha. Nejmen, det kommer nog att bli trevligt. Fyra timmar i flyg från östkusten till Las Vegas, det ger er lite perspektiv på hur stort det här landet är. Och det är inte ens i närheten av det största avstånd man kan färdas inom det här landets gränser. Undrar hur långt det är från Key West till Seattle? Fy fan.
Började läsa på bokversionen av Seth MacFarlanes kommande film A Million Ways to Die in the West. Bortsett från att boken helt saknar kapitel (och därmed inte har något logiskt ställe att sluta läsa på) är det rätt så trevlig läsning, även om jag bara är 50 sidor in.
För bara ett par timmar sedan såg jag senaste avsnittet av Game of Thrones, och även om inget stort hände ikväll var det ett väldigt bra avsnitt som jag verkligen diggade. Undrar vad för slags kung Tommen kommer att bli. Ingen får spoila något om vad som händer i Kings Landing just nu, gör ni det raderar jag bara kommentaren innan jag hinner läsa den, so what's the point? Ruskigt bra är det i alla fall, att jag började kolla på serien för bara två månader sedan är helt sjukt. Fast så var jag ju med Breaking Bad också, med skillnaden att serien redan var slut när jag började kolla, vilket förvisso kan ses som en fördel. Herrejävlar vad jag skriver nu, koffeinet verkar för fullt märker jag. Jag har inte för avsikt att sluta riktigt än, men ingen läser detta ändå så vem bryr sig?
I helgen såg jag även på The Mist och Pan's Labyrinth, två filmer jag gillade betydligt mer än jag trodde att jag skulle. Jag skulle dock ge överhanden till sistnämnda film om jag var tvungen, eftersom den religiösa fanatikern i The Mist fick mig att vid flera tillfällen nästan slå näven genom skärmen. Oerhört skicklig tolkning av skådespelerskan, men jag vill inte gärna bli upprörd när jag tittar på sådana saker. The Red Wedding var inte fullt så hemskt för mig att se eftersom jag visste att det förr eller senare skulle hända, jag var bara inte helt säker på vem som dog. Lite upprörd blev jag, men inte så som de som hade turen att ta sig igenom de tidigare avsnitten helt spoilerfria. Själv har jag bara en spoiler kvar innan jag är helt ren.
Jag svamlar, förlåt. Idag fick jag även agera hobbypsykolog åt en nära vän, under omständigheter som kan ställa till det inför min återkomst den 29:e maj. Får verkligen hoppas att detta löser sig, för jag är verkligen inte kapabel till att hjälpa i sådan lägen, oavsett hur mycket jag vill, vilket ger mig förjävlig ångest. Yay.
Ujujuj, jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Ibland känns det som att mitt huvud ska implodera, speciellt under nätter som denna då jag korkat nog tvingar min kropp att vara vaken trots att jag vet att jag egentligen inte vill.
Morsan vill skämma bort mig med grejer innan jag åker, men väldigt lite av det jag vill ha vore praktiskt att ta med i en resväska som bara får väga 23 kilo. Fuck.
Den som läst hela detta är en sann hjälte. Ni får en internetkram och en virtuell öl av mig.