No more half measures, Walter

Egentligen har jag väl inget skäl att skriva här idag, utom att jag känner att jag behöver det för att komma till någon slags ro, då jag gått och varit irriterad i någon grad hela dagen. Delvis på grund av min huvudvärk som suttit i sedan igår, delvis för att allt verkar stå stilla i utvecklingen kring de två resor jag ska göra i vår, delvis för att nästan ingen arbetsgivare jag skickar ansökningar till återkommer. Alltid är det något, och nu verkar allt samlas, som det brukade göra under tiden man gick i gymnasiet då det plötsligt kunde komma 3-4 prov på en vecka, exklusive förhör och övriga läxor. Oh, the memories.
Jag har börjat på säsong tre i Game of Thrones, det verkar som att jag kommer att hinna kolla ikapp innan säsong fyra, men man vet aldrig. Något kan ju alltid komma i vägen, min snudd på värdelösa internetanslutning till exempel. Jag har till slut införskattat samtliga Friday the 13th-filmer, nu gäller det bara att kolla igenom dem också. Jag vet ärligt talat inte om jag gillar Freddy eller Jason mer, de är båda så roliga karaktärer på väldigt olika sätt. Skulle tro att de båda segrar över Michael Myers dock, åtminstone enligt mitt tycke. Inget slår dock den första Halloween om man pratar om ren spänning och äkta obehag. It's all so confusing, I dunno.
Säsong två av Hannibal har gått i ett par veckor nu, och fy fan så bra det är. Får gåshud under varje avsnitt, och serien går bara från klarhet till klarhet. Hoppas att den inte blir nerlagd dock, det är ju ett ständigt hot när en så pass mörk serie går på en så pass mainstream kanal som NBC. Kanske inte så konstigt att det sänds vid tio på fredagskvällar ändå.
Ni som orkat ta er igenom detta är sanna hjältar, och ska därmed belönas med en av de enklaste, men samtidigt mest gåshudsframkallande scenerna ur Breaking Bad.