Ingen titel än.

Går från fylla till fylla, ramlar runt i livet som domino.
Huvudet vet inte vad handen gör, klampar runt på minor.
Däckar med samma tröja som förra veckan, samma gamla ketchupfläckar.
Kepsen är som gjuten på huvudet, flaskan limmad till munnen.
Mina ord förvandlas till avlägset mummel, kan det vara att jag drömmer?
Lever som en rockstjärna, vart fan är pengarna och min hummer?
Skuldkedjan väger tyngre än guldkedja, bär den varje dag runt halsen.

Shit, nu måste jag vakna.
Simma uppåt, ta mig tillbaka.
Upp till ytan, ut ur grytan.
Lämna skiten bakom mig, ta hand om problemen framför mig.
Greppa pennan, känna mig hemma.
Aldrig mer låta det hända.
Inte kämpa för att inte känna.
Så jag skriver det jag ser i sinnet, olika känslor och gamla minnen.
Så att de aldrig försvinner.

På papper beskriver jag mitt alster.
Jag gör inte detta för snabba kontanter, inte heller för pris eller mediarabalder.
Jag vill förmedla min själ, min sorg och mina tankar.
Huvudet i jorden, hjärnan skriker och sparkar.
Blad efter blad, pennan surrar och sprakar, utvecklas så fort att fogarna knakar.
Spelar ingen roll vilka som hatar, har stått på botten men kommer tillbaka.
Lätt att dissa så låt det smaka, för jag kommer komma tillbaka.

Fuck, nu är jag här igen.
Samma kille, samma besvär igen.
Vaknar bakis å jävlig igen.
Herr ågren knackar på min dörr igen.
Men hej hallå min gamle vän.
Knuten i magen, andan i halsen.
Hundrade gången, sista chansen.
"Leva som man lär" eller lära sig leva
Tömmer spritskåpet i en veva.
Puffar mörnet torsdag till freda.

Sluta röka, börja snusa, sluta puffa börja supa.
Återfall på återfall, groggat på ångestanfall. Världen är sjuk, mynningen mot tinningen, game over.