Minnen

Hade planerat att sitta uppe till fyra och spela Dragon Age, istället satt jag uppe och kollade igenom alla Facebookbilder jag taggats i sen jag skapade kontot. Nästan fyra år tillbaka av mitt liv. Herregud vad lång tid det är. Herregud vad mycket som har förändrats.

Om jag för några år sedan hade kunnat se mig själv nu skulle jag vara otroligt glad och stolt över mig själv. Den tillbakadragna och osäkra personen som jag var då skulle antagligen inte kunna tro det, jag tror det knappt nu när jag blickar tillbaka på mig själv. Jag har verkligen lyckats ta mig dit jag vill, och framtiden ser ljus ut.

Ändå kommer den, saknaden. Människor som kommit och gått i ens liv. Som tur är har jag fortfarande många omkring mig, även om jag inte träffar dem lika mycket som jag gjorde förut. Men vissa människor kommer jag aldrig se igen, vissa vill jag kanske inte ens se igen, de har ju förändrats lika mycket som jag själv. Även bland dem jag fortfarande träffar finns fall då våra relationer förändrats så mycket att jag aldrig kommer kunna få tillbaka det jag hade.

Jag gör alltid mitt bästa för att leva i nuet och inte haka upp mig på det förgångna, men ibland behöver man ta en paus och se tillbaka på det som varit, vad man har haft, och påminna sig själv om hur hårt man jobbat för att komma dit man är.

Men jag undrar om det är någon som saknar mig tillbaka.