Jag orkar inte slåss för friheten.

Vill bara berätta om min uppväxt. enda sen jag va 9 år så har jag haft en depression som dom flesta kanske vet, men de började med att jag blev mordhotad, allting va fel då oxå, problem med pappa o vännerna o när jag va 10 va de samma visa. när jag skulle bli 12 så blev de bråk hemma hos min pappa, ett grovt bråk. När jag skulle bli 13, så dog ju oxå min syster precis när jag höll på att komma över de med pappa. För inte nå längesen så mådde jag bra ett tag o vissa vet nog varför o innan jag började må bra så dog min bästavän oxå... Men under livets gång så har jag lärt mej att jag klarar det här, hur jobbigt de än är, hur mycket jag vill dö. Jag är stark innerst inne, fast jag inte känner så ibland. Så klart jag är en av dom svagaste, men jag är ändå riktigt stark, jag vet de när jag tänker efter. Som nutiden ser ut för mej, så har jag ingen kontakt med pappa, han bettede sej som ett svin mot mej, Saknar min syster o bästavän som fan, mår fortfarande dåligt, problem med vänner, problem med ganska mycket som ex. skolan oxå. Jag vet att allting kommer bli bättre, men inte än på ett tag. Allting går vidare. Som alla säger Såren som skapas läker, men ärren finns alltid kvar! de är sant, Allting blir bättre tillslut. Jag har själv inte mått bra under min uppväxt o de har hänt mej mycket. Men som jag har lärt mej, ingen ska dö ung. Som jag alltid säger, jag dör när jag dör, men jag ska inte dö av självmord. Jag kan det här hur jobbigt de än är, jag är stark, jag klarar av livet efter allt jag varit med om! Jag har mina vänner o i alla fall en liten del av min familj som stöttar mej så grovt mycket. Vill tacka er 1000 gånger om. Tack för att ni finns! Direkt när jag mår bättre så ska jag göra desamma mot er! Älskar er! ♥