Svarta linjer, som håller oss två kvar.

Åh jag vill inte veta sanningen, som alla säger, Sanningen svider.
Vet inte vad jag ska göra, vet verkligen inte de. Jag vill bara gå o
sätta mej i ett hörn o gråta just nu, så rädd är jag. Jag är rädd för
verkligheten, jag är rädd för att leva. ''Du är värd att dö för, ni kan
skratta om ni vill, håna oss, vi rör oss ni står still'' Vill inte höra den
texten nu, kommer bara börja gråta då. Vad ska jag göra? :'/
Allvarligt jag kan inte det här, de blir så mycket nu o så stort av allt..