tillåt mig, fars-dagspanik

det är nu jag behöver dig, sådär på riktigt
när jag försöker minnas alla detaljer men det går inte
för jag minns inte
minns inte hur ditt hår kändes, hur du luktade
hur du såg ut när vi lekt i snön & jag kastat mig över dig & mulat dig
eller hur dina smilegropar var formade
det är nu jag vill ha dig här för jag får panik när jag inte kommer ihåg
jag har lärt mig att leva med dig enbart i minnet
men när minnet tar slut hur lever jag då?
Jag vill kunna höra din röst i mina drömmar men hur ska jag kunna göra det
när jag inte har en aning om hur den lät
eller hur du spelade på din gitarr när jag skulle sova, du var så vacker
jag vill kunna känna i min fantasi hur det kändes att dra fingrarna över din tatueringar
hur du satt uppe hela natten innan min födelsedag & baka världens bästa tårta
när du lutade dig över mig på morgonen, pussade mig på pannan
& berättade för mig att jag blivit 8 och därför 8ggr så bra som du
du skrattade & lyfte upp mig i ditt knä
jag minns hur jag alltid tyckte dina presenter var dom bästa
och jag minns, jag minns så hårt hur mamma kom inrusandes på dagis,
blodsprängd i ögonen och i panik
jag minns att jag inte förstod, det som var så uppenbart
när hon sa att hon aldrig skulle lämna mig
och jag minns hur blek du var i ansiktet, överallt
klumpen jag fick i magen när mamma inte lät mig hoppa upp i sängen hos dig
på sjukhussängen där du låg med ögonen stängda och stripit hår
jag minns hur hjärtat brast när du aldrig öppnade dom
jag var liten, men ack vad jag älskade dig