En omväg

Ibland går jag åt sidan trots att jag egentligen kan fortsätta rakt fram. Om det blir en vägkorsning så svänger jag hypnotiserat av på en sidoväg trots att huvudvägen bara fortsätter framåt. Det är egentligen jobbigare att svänga, vela och backa tillbaka. Jag vet inte varför jag gör så när livet delar sig och den självklara vägen ändå är rakt fram, och dessuton lyser övertydligt mot mig. Men med tanke på att jag ändå finns i nuet borde ju alla vägar ha lett till samma sak. Jag tog bara en omväg till målet.