Du och jag, taket

Sitter ensam på ett tak i kylan, lyssnar på musik och tänker över hur jag framstår som person. Varför människor gärna håller sig borta från mig, varför det är nödvändigt att dra till med lögner för att inte behöva träffa mig. Så simpla saker som en promenad, fika eller bara ses ska vara det svåraste i vissa ögon.

Jag kan inte rå för den jag är, likaså kan jag inte rå för att jag kanske vill ses för att du verkar vara en så kallad fin person.
Varför är jag skapad såhär?

Du och jag, taket.