Tidsresande

Jag håller verkligen på att bryta ihop t o t a l t, jag förstår inte ens själv. Jag längtade efter något som jag aldrig förväntade mig skulle hända, och det hände faktiskt. Men istället så slutade det med ett fiasko. Jag vill gråta, men samtidigt känner jag mig så tom att jag inte ens orkar. Hopplös, vidrig och så jävla konstig.

Jag borde verkligen inte försöka träffa nya människor längre, finner ingen lycka hos dom. Det mesta slutar med tragedi. Men det är väl just det att man ska inte försöka och tvinga fram det, det ska bara ske.

Hur som helst vill jag resa tillbaks i tiden, ungefär 3 dagar tillbaks. Då skulle jag kunna tala vett med mig själv, och kanske inte känt sådan ångest idag. Jag går in på fjärde veckan av ångest, och det var ett bra tag sedan jag kände att det var såhär illa. Att våga ringa och söka psykisk hjälp är något som jag velat över länge, men nu känns det som att jag verkligen börjar nå botten.