just nu

vill slå sönder mina nävar, bara slå, slå, slå och veva mot en betongvägg tills både väggen och jag är blodig. jag ser knappt någon mening med något alls längre, ett cyniskt rövhål är vad jag är (och det blir bara värre). får ångest så fort jag är bland folkmassor, går runt och försöker undvika att bli rörd av andra människor. svär på att jag ska göra en egen t-shirt där det står "rör mig inte", helst på både fram och baksida så att folk från nästan alla håll ser det, tydligare än så kan det väl inte bli?

kom hem lite senare än vanligt ikväll också. kvällen började bra med 3 andra kompisar, vi stack till en lägenhet och hade det trevligt. sen var det tänkt att man skulle sova över där, men jag vågade inte ifall jag skulle börja spy som jag brukar göra då jag ska sova på okända ställen med okända människor.

vet ej om det var bättre att gå igenom stan klockan 3 på natten en fredagkväll. det vidrigaste som finns är att se onyktra människor. helt ärligt, tycker ni att det är kul att dricka? det räcker med att man går 10 min i stan för att se utslitna, borttappade människor som inte är sitt rätta jag.
jag brukar inte säga något om andras drickande, men om ni väljer att ej se klart och bara fördriva tiden med vinglande, dumheter och liknande så vet jag inte...

det sägs att det blir svårare att bli tillfredsställd ju äldre man blir. men vad hände med kvällarna man umgicks med varandra utan den där alkoholen....? måste man verkligen passa på och dricka nästan varje helg och högtid? måste bara påpeka att detta tänk är inte något jag haft sen jag slutade dricka, utan jag har haft det enda sen då alkoholen blev mer eller mindre introducerad till ens liv (runt 14-15 år).