"hur är det?"

neutral svensk som man är så svarar man "jodå" eller "funkar" på den frågan, då mår man inte piss men samtidigt mår man inte skitbra vilket inte får folk att undra varför man mår som man gör. jag kan inte minnas hur länge jag har svarat just så, men insåg för någon vecka sedan att jag knappt har förändrats psykiskt på nästan 3 år. jag kom i underfund med detta genom att kolla längst bak i min blogg, där jag hittade bla detta:

"Just nu orkar jag bara inte, jag ORKAR inte. Jag funderar för jävla mycket på saker och ting, och en av mina svagheter är att jag har svårt för att släppa saker. Allt ska vara som det varit, annars känns det fel."

"Just nu mår jag skit, och jag vet att jag kommer må bra imorgon igen. Men bara att behöva må såhär dåligt är riktigt jobbigt. "

"trött på att höra samma sak om och om igen men inte få något utav det."

"Ska lyssna på musik och dö nu, vilket jag gjort ett tag. Ända sen det vart ett "gott" nytt år. Cunt"

allt detta och mer finner man bland dom sista sidorna i min blogg, utspätt med en hel del pinsamma inlägg. blir bara rädd för mig själv att jag fortfarande har samma tänk sedan 7 november 2010.

det händer något negativt varje dag, försökte träffa en tjejkompis som jag sällan träffar. men inte ens hon ville träffa mig, gick och sa att tjejer är fittor hela kvällen, något som i princip aldrig brukar komma från min mun (negativa ord om ett kön samt ordet fitta)

såg äntligen cult of luna igår vilket var sjukligt jävla bra. det regnade och deprimerande musik spred sig över staden, fint var ordet