Dödsdagen.

Jag har skjutit upp dagen då jag ska dö så många gånger, jag har varit nära men som sagt nära skjuter ingen hare. Jag känner att den börjar närma sig, jag trodde jag var ute ur det mesta av mitt skit liv men jag hade tyvärr fel. Jag är så svag att jag säger åt andra att inte cutta sig och sen åker jag hem och dämpar min ångest genom att gå emot det jag precis sagt. Jag har fått höra att jag borde älska mig själv mer men det är så jävla svårt när jag är en sån ynklig människa. Jag har gjort bort mig, kastat bort mina chanser till en framtid och till att uppfylla mina drömmar. Många tänker säkert "nu gnäller han igen" eller så orkar de flesta nog inte ens läsa men det leendet som ni ser på mig varenda dag är ett leende byggt på falska förhoppningar och leendet försvinner varenda kväll. Jag vill bara ha lite tur, nånting som kan vägleda mig på vägen mot framgång. Snälla se inte upp mig för jag är värdelös.