Nyans blogg

Jag har nog aldrig lags ner så mycket tid på ett historiearbete, någonsin. Men det är en bra träning inför universitetsstudier. Komvuxstudier känns nedvärderande, men jag måste påminna mig själv om att det är typiskt, svenskt skolsystem, att jag måste kompletteringsläsa vissa kurser för att ha behörighet till vissa universitet. Så är det.

Och det är typiskt studielånssystem att jag måste läsa ett visst antal poäng för att få stöd, så därför gräver jag nu ner mig i kvinnohistoria, egentligen helt i onödan (men kunskap väger ingenting, men ett bra betyg väger tungt), medan jag funderar på vad jag ska äta till lunch.

Och norrskenet missade jag, såklart. Himlens vackraste skådespel över stora delar av Sverige, till och med i Skövde, men jag missade det. Så är det. Nåväl, jag kan trösta mig med att jag sätt det betydligt många fler gånger än många andra i världen.

Nu märker jag att det var ett tag sedan jag var aktiv på Emocore. Jag antar att min existens försvunnit in i det svarta hålet som kallas facebook.

Men ibland trampar Fru Nostalgi på ens tår, and here we are. Lite äldre, lite visare. Eller nått.

Nåväl. Mitt kaffe har kallnat, och jag bör laga någon slags lunch. Och varför har jag en konstig eftersmak av whisky i munnen?

Hm.. I do.

Så jävla besviken. Så jävla besviken. Så jävla besviken.

Jag duger inte längre.


JÄVLA FITTHELVETE.

Peace.

Ja.. vad ska man säga? Jag känner mig äcklad av min egen "rättfärdighet". Men ingen vet var jag kommer ifrån. Ingen vet hur jag spenderar min vardag, vad jag känner, vad jag tänker. Det är lätt att döma människor. Kalla dem hård. "Du är starkare". Det borde egentligen vara något positivt, men ibland är det verkligen inte det. Bara för att man är en stark person betyder inte det att man inte förstår sig på svagheter.


Varför försvarar ni henne, egentligen?
Är hon värd att kämpa för?


Alla är värd att kämpa för. Eller? Jag undrar bara, varför jag fortfarande alltid kommer i andra hand i denna fråga. Är jag inte värd lika mycket?

Nej, förlåt. För mycket frustration. Passiv ilska. Nu ska jag sova, och i morgon när jag vaknar kommer jag tycka att jag själv är patetiskt som ens tänkte dessa tankar.

Godnatt.

Näe, nu ska jag inte vara cynisk, jag älskar Jane Austen! :D Men Pride & Prejudice är så komplicerad ;__;

Och ja, vad ska man säga.. Kill Bill börjar snart! :D Men, det är lite sad, för mor har blivit matförgiftad.. i Turkey. Great. Eller så är det svininfluensan? NÖFF! X''D

PEACE. V

Städa, städa, stäääääda...


Då är det skönt med lite Dropkick Murphys.


Glad Midsommar!

Peace.

Hm.. ja, vad ska jag göra? Beslutbeslutbeslut.

Jag vill åka till stugan, umågs med Kim och Kaj. Bara vara. Inga fler beslut.

Peace.

Ful. Repulsive. Motbjudande. Könlös. Tjockis.






Ge mig en anledning att ta skiten?

Hm.. vad ska man säga? Man får vara medlare. Iof har jag väl inte så jättejättemycket emot det, eftersom jag gärna vill kunna hjälpa mina vänner, men ibland känns det som om jag skulle vilja ruska om dem hårt och säga att det är bättre att prata med varandra än att ha mig som brevduva.
Men vad ska man göra? Behöver en vän mig, så är jag där; a friend in need is a friend indeed.

Nu vill jag ha vår. Det känns som om allt kommer bli bättre bara solen kommer fram och får istiden att smälta bort...

Here comes the sun and I say 'it's alright'.

PEACE.