NikaWolfs blogg

Mitt hjärta är fastkedjat i ditt.
Du slöt dina ögon och viskade:
"Åh, låt oss aldrig dö"

Och trots att jag vet att Jocke Berg har rätt

(& Du sa: Du & Jag ska aldrig dö. Nej, vi ska aldrig dö.
Men vi ska alla en gång dö. Ja vi ska alla en gång dö.)

så drog jag min hand genom dina lockar
och tittade på dig.

"Nej, älskling, vi ska aldrig nånsin dö"

Jag sitter och tar sats med alla mina krafter.
För att säga någonting.

Kalt träd.
Svartvitt.
Skyfall.
Hand i hand.
Mun mot mun.
Hjärta mot hjärta.

spotify:user:nikaabiri:playlist:1Vb6Kk14hrYcSKjDlfYZBr

Nedsläckt rum med hög av böcker.
Ljus som skälver när mina andetag blir för tunga.
Musiken som strömmar ur högtalarna är min tystnad.




And I get nosebleed
But I always get up

Jag berättade för dig om fåglarna som flydde,
Och om buren som jag satt i.
Buren som var din kärlek, och fåglarna som var vi.
Du tystnade. Sedan viskade du:
"Vi sitter i lika små burar, du och jag.
Men fåglarna kommer jag aldrig låta fly"


Du och din poesi kommer att driva mig till vansinne en dag. Men än så länge ryser jag av välbehag när du viskar ord jag inte kan tolka i mitt öra, och påstår att jag är den enda som talar ditt språk. Vi är förlorare.

Cigarettrök som stiger mot stjärnklar himmel
Super hårdast snurrar längst
Flickor som endast klär sig i svart
Höstlöv som faller där sommarn vart.
Lungrna i handen,
Hjärtat försvann för länge sedan.
”det spelar ingen roll, vi ska ändå aldrig bli gamla!”

Jag ville leva lejon, istället levde jag huskatt. Du släppte ut mig i den råa kylan, och gjorde mig till vildkatt. Nu springer vi fria och lämnar spår i snön.

Dina ord, mina tolkningar.
Jag har aldrig förstått dig,
Men har alltid försökt.

Du kallade mig
för ung och naiv,
lätthjärtat och okomplicerad.
Även när du satt i mörkret med mig
på parkbänkar och sängar
lika nykär som jag ,
Med samma ungdomsglöd i ögonen,
Lika plågad som jag var,
Och med dumma uttryck som
”föralltid” på läpparna.
Det var bara de där fem åren
som lät dig kalla mig dum