Nightmare_Kids blogg

det var ett tag sen jag skrev men det har inte varit så mkt som har hänt heller. lena har bjudit på massa gått, dricka, pizza och cigg :) men för övrigt har allt bara varit lamt. igår färgade jag min älsklings hår som blev väldigt fint! idag har vi varit tvungna att städa hela mitt rum för sanering av skabb jag och älsk har fått så vår vackra dag har varit som neutrala på rummet och asociala. vi får inte ha närkontakt så salvan vi har över hela kroppen klibbar sig och inte sova bredvid varann... nånting säger mig att jag inte kommer kunna sova inatt

en vanlig dag...kanske? jag går upp på morgonen och jag och älskling kommer iväg som vanligt. vi går till bussen och jag går av vid skolan. inga märkvärdiga lektioner förens lunchen började då jag precis hade rökt min cigg och sedan gick in i caf'ét kom en skock! nästan hela nian kommer och anklagar mig för att ha kallat Sofi, en tjej som gick bort på min skola, för fitta. jag blir skockad av att höra alla fördommar av en uselt rykte. när allt hade lugnat ner sig sitter jag ensam i cafét med mina vänner Vevve, Eve och Lena medan Ponny, Tage, Cludd, Jenifer och Sabina hade gått efter att de hade tagit ställning för mig. jag hade ringt min mamma och bad om hämtning på skolan. jag ringde till en del människor och kännde mig så löjlig lipande på skolgården. men äntligen kommer mamma men antagligen fick jag inte gå från skolan en utan skulle prata med rektorn och fältare och massa annat. nu har j ag varit hemma resten av dagen men älskling, mamma, min syster och hennes kille som stöd. men nu orkar jag inte längre trampas på! jag är trött på att folk kör med mig för jag är för snäll mot dem. Mimmi och Mia är ett typiskt fall! Mimmi slog ner mig för att hennes lilla syster MIa hade sagt till henne att jag tittade på henne... TITTADE PÅ HENNE! jag blir så arg! och nu vet jag att det finns folk som är ute efter mig, ska jag våga ens försöka gå till skolan? jag vet inte... det känns jobbigare en vanligt att gå och lägga sig och veta att skolan är i mon och att jag måste dit när rädslan att bli nedslagen bara vakar som ett stort moln över mig! kanske vore det bäst om jag bara försvann...? ingen värkar ju vilja ha mig i klassen, jag blir vald sist, ingen pratar med mig, frågar om jag vill va med, och vad jag en säger går det till dem äldre och jag får stryk! livet är inte lätt när man bara är 14bast

jag hatar denna dan rent ut sagt! precis haft det mysigt med Älskling hela helgen och så *poff* skola! dagen har inte varit mkt bättre förutom bowling på idrotten! var riktigt roligt men Vevve, Eve och Maryam! vi förlora totalt haha!sen ringde jag Elli och bestämde att träffas vid ica som vanligt. fick sedan veta att min mobil funka som han ska igen efter att abonnemanget hade krånglat. men sen hejdå till skolan och dagas att gå till doktorn för att kolla mina fina utslag på händerna som antagligen är skabb. orkade inte sedan gå tillbaka till skolan och sticket hem till Vevve innan jag skulle möta Elli. sorgen över att jag är för ung för at gå till ungdomsgården brunnen sörjer jag en stund att vara på häng I tenhult, den lilla tråkiga ungdomsgården. men ack nej, ingen tröst och ringer min älskade Spankey och får veta att han är helt dragen och åker buss till mig. jag skyndar att komma upp till bussen och möta han när han sitter framåt lutad över buss bänken men en spya nere på marken. han ville inte gå och inte titta. men efter ett tag lyckas vi beige oss hem. Elli och jag tjatar om det var en bra idé att dricka på en måndag men inte mkt till svar. vi kommer hem och ser att Johan, mammas kompis var hemma, han skulle kolla på min dator som hela tiden jag överbelastar! Älskling somnade fort och jag lagade lite mat åt oss alla. en huvudvärk kom plötsligt och jag ville inte stå upp längre men inte så farligt efter lite mat och en kort vila paus. men till min besvikelse ser jag att älskling inte ens har rört sin mat. han bara sover och jag har försökt få han äta länge nu. Elli åkte hem och jag sitter här nu med min sovande pojkvän och väntar på att han ska äta men det blir nog förgäves...