Civilstatus:
Singel
Läggning:
Bisexuell
Intresse:
Musik
Bor:
I skogen
Politik:
Anarkist
Dricker:
Allt flytande
Musikstil:
Allt
Klädstil:
Goth
Medlem sedan:
2009-05-04
Just tell me how to be different in a way that makes sense.
To make all this go away, and disappear.
I know that's wrong because it's my responsibility
and I know that things get worse before they get better.
I walk around the school hallways and look at the pepole.
I look at the teachers and wonder why there're here.
If they like their jobs, or us.
And I wonder how smart they were when they were seventeen.
Not in a mean way, in a curious way.
It's like looking at all the students and wondering who's had their heart broken that day.
and how they are able to cope with having three quizzes and a book report on top of that.
Or wondering who did the heart breaking, and wondering why.
especially since I know that if they went to another school,
the person who had their heart broken would have their heart broken by somebody else,
so why does it have to be so personal?
It's much easier not knowing things sometimes.
Things change, and friends leave. And life doesn't stop for anybody.
I wanted to laugh, or maybe get mad. Or maybe shrug at how strange everyone was, especially me.
I think the idea is that every person has to live for his or her life and then make the choice to share it with other people.
You can't just sit there and put everybody's lifes ahead of yours and think that counts as love.
You just can't. You have to do things.
I'm going to do what I want to do, I'm going to be who I really am. And I'm going to figure out what that is.
And we could all sit around and wonder and feel bad about each other and blame a lot of people for what they did or didn't do or what they didn't know.
I don't know. I guess there could always be someone to blame.
It's just different. Maybe it's good to put things in perspective but sometimes, I think that the only perspective is to really be there.
Because it's okay to feel things. And be who you are about them.
I was really there, and that was enough to make me feel infinite.
I feel INFINITE.
Är det nån mer än jag som avskyr datorer?
Råkar man trycka på fel jävla knapp EN gång så bryter helvetet löst och går inte att återställa.
Det kan reta gallfeber på en för mindre.
Att skaffa kille är som att köpa en dator.
när man väl har fastnat för en, köpt och tagit hem den så inser man att om man hade väntat ett litet tag till så kunde man ha fått en mycket bättre.
Vad är konst?
Notionalencyklopedin säger: verksamheter som syftar till att framkalla särskilda sinnestryck eller och känslomässig eller tankemässig inlevelse. Så konst är allt som har som syfte till att väcka känslor, eller ge sinnesintryck. Okej, tavlor väcker ju känslor, Skulpturer väcker också känslor. Likväl som debattartiklar, filmer, sagor, teckningar, böcker, pornografi, våld, kärlek, samlag, verktyg, möbler, himmel, barn, växter, såser, igelkottar...
Allt är konst! Vad som helst kan definineras som konst och således är allt konst. Men eftersom den nutida poängen med konst är att gå emot etablissemanget och vara kontroversiell, så kommer vi in i den såkallade nutida konstparadoxen.
eftersom allt är konst men huvudsyftet med konst är att göra annan konst blir ingenting konst. För då allt är konst och konst innebär att göra det som inte är konst blir ingenting konst. Då är frågan; Vad fan då är en konstnär? Alla är ju konstnärer eftersom ingen är konstnär. Eftersom konst inte finns så är allting en konstnär. Alla är ju konstnär eftersom ingen är konstnär. Eftersom konst inte finns och är allting, är en konstnär någon som "när" sig på allt men lever på ingenting. För om man ska leva på ingenting så lever man på allt, är konst det som inte finns i en verklighet där allt finns, och inget existerar. Konst är allting, ingenting är allt blir blir ingenting. Men ingenting av det som är ingenting är allting och allting som är allting blir ingenting och ingenting blir inte mer än allting men mer än ingenting.
Jag är en lugn person, med takt och ton. Måttfull och balanserad.
Jag är tyst och still och det ska mycket till innan jag blir exalterad.
Men jag har en last som håller mig fast i ett järngrepp varje vinter.
När året är slut och snön ligger djup och slädarnas medar slinter.
Du är ljuset, du är kärleken
Jag ber, snälla, kom till mig
Du måste visa mig, visa mig vägen hem
Är jag ditt sista misstag?
Är jag en man för vild och skör?
Är det mörkt på havets botten?
Är det mörkt där hjärtat dör?
Är det för sent nu efter så många år?
Jag blir äldre, men skräcken består
Vill hem, måste skydda mig
Därför drömmer jag ensam
Därför älskar jag dig
Jag sa, lämna mig inte
Stanna här hos
Lämna mig inte
Stanna här hos mig
Jag föll ner i djupet från himlen som var röd
Och svart som den vrede du ser i mina ögon
Och den bar mig ända hem
Kom hem, kom hem, kom hem
För jag behöver en vän
En dröm som är större än skräcken och skamen
En dröm, den är allt jag har
Visa mig vägen, visa mig vägen hem
Nu är det bestämt. Jag ska på uppcon i april 2010!
Biljetterna är beställda, sovplatserna ordnade, dräkten fixad och jag ska ställa upp i cosplaytävlingen. ^^
156 dagar, 17 timmar, 7 min
and counting down... ^^
"Look at this photograph
Every time I do it makes me laugh
How did our eyes get so red?
And what the hell is on Joey's head?"
Idag längtar jag efter mina bästa vänner som bor på andra sidan jorden känns det som.
Jag saknar era skratt, kramar och leenden. Hur ni kan få mig på bättre humör med ett hej och en kram.
Jag sakner er när jag sover, när jag är vaken, innan ni åkt och när jag inte kan se eller höra er.
We used to listen to the radio
And sing along with every song we know
We said someday we'd find out how if feels
To sing to more than just the steering wheel
Jag saknar hur vi brukade prata om drömmar, rädslor och problem. Vi kunde prata om allt och hur jag kunde lita på er. Det känns väldigt avlägset just nu.
Every memory of looking out the back door
I have the photo album spread out on my bedroom floor
It's hard to say it, time to say it
Goodbye, goodbye
Men jag antar livet går vidare fast jag nästan aldrig ser er numera. Livet går vidare men mycket tommare.
Saknar er.
Jag vet inte varför men idag känns som en nightwish-dag.
saker verkar så otydliga men ändå glasklart
Mer förvirring än vanligt råder i mitt redan kaotiska sinne.
Vacker men ändå ful.
Glad men ändå sorgsen.
Rätt men ändå fel.
Lugnet före stormen vilar tung över det lilla samhället.
Naturen och skogen håller andan.
Det är som att den vet.
Vet att nåt kommer att hända och den händelsen kommer att påverka den för alltid.
Kommer gudarna lägga sin hand över oss och slutligen släppa lös apoklalypsens 13 ryttare?
Mitt stjätte sinne och instinkter vet inte hur dom ska tolka intrycken Moder jord och andevärlden ger mig?
Vad är det som händer?
Kiss while your lips are still red
While he`s still silent
Rest while bosom is still untouched, unveiled
Hold another hand while the hand`s still without a tool
Drown into eyes while they`re still blind
Love while the night still hides the withering dawn
Nu har mina nya skor kommit. Dom var hägre än jag trodde och ihop med min långa svarta kappa blir jag den som fjortisarna backar när dom får syn på mig. Den känslan känns dom blixtar genom hela kroppen och jag älskar det.
Nån fler än jag som vill ha skottpengar på fjortisar?
