Hell jää, livet suger

Har varit ickerökare i snart 8 veckor. Flyttar antagligen till en 72kvm 2a i vår. Pappa tycker att jag ska flytta till en större stad, jag håller med. Hans förklaring:

"jantelagen är så stor här. Du är en annorlunda person med stora möjligheter och du skulle växa något oerhört om du kom till ett större ställe där det finns mer plats för dig, folk som accepterar dig." Gulle-pappsen.

Kommer inte kunna ske förrän jag gått klart dbt och allt, men ändå. Nån gång kommer jag flytta iväg, kanske Stockholm eller Göteborg, och då vet jag att pappa stöttar och hjälper mig. Det känns bra.

Nackdelen i det hela är att jag kommer bli så ensam. Liksom, de enda jag umgås med ens nu är ju min familj, och om jag flyttar bort kommer jag inte ha dem i närheten. Men det kanske löser sig. Känner väl i alla fall nån i Sthlm/Gbg.. Nån som vill bli bästis? :((

Hah. Ah. EC, long time no see. Mår inte jättebra just nu. Hittade en råtta död i buren i torsdags. Hon var sönderbiten och så. Ringde en veterinär för att få lite klarhet, hon sa att det verkade som att hon och andra råttan slagits och att hon dog i självförsvar. Det sög ju. Fick en chock av att hitta henne helt trasig. Och blev så ledsen. Nu försöker jag klura på hur jag ska gå till väga med andra råttan. Allt är svårt.

I februari tatuerar jag låret och sen åker jag till Stockholm en sväng. Sjukt länge sen jag var där. Kanske skulle passa på att tatuera sig hos Thure när en ändå är där, får se vad plånboken säger.

Men ni då? Hur har ni det? Allt suger.