NATHALIEEs blogg

hijjajaggadgiho.

KAN INTE SOVAA! katten tyckte att det var jätte kul att klockan två på natten börja leka och hoppa runt! Det tyckte däremot inte jag. Jag har så lätt för att bli störd när jag sover utan medicinerna och vaknar därför av ingenting. Så nu sitter jag här, helt klarvaken och bara väntar på att kunna sova lite till.

Allt skolarbete tar död på mig! Att alltid behöva stressa för att hinna klart med uppgifter som ska lämnas in och aldrig bli nöjd. Skolan tar allt för mycket tid för mig och det börjar bli för jobbigt att orka med! Jag har själv väldigt höga krav på mig själv och vill alltid få det bästa betyget på alla uppgifter och prov, men eftersom jag varken har motivation eller ork att plugga så mycket som det faktiskt krävs så misslyckas jag varenda gång!
Nu har jag även fått veta att om jag inte skärper mig och gör alla uppgifter och prov som jag missat så kommer jag att få F i de kurserna. Vilket är i varenda kurs förutom en. Att få veta det var som ett slag i ansiktet, jag hade ingen aning om att det var så allvarligt! Varför har ingen sagt någonting tidigare? Det stör mig och gör mig lite förbannad faktiskt.

Jag trodde att de vuxna runt om kring en skulle finnas där för att hjälpa till och inte för att förvärra allting! Av det jag upplevt av vuxenvärlden är det ingenting att tala gott om! Vuxenvärlden är hemsk och totalt fuckad. En vuxen människa tror sig veta hur det är att vara ungdom i dagens samhälle men det finns ingen som förstår sig på den som vuxen. Att vara ung nu och vara ung på deras tid är skillnad, men det verkar inte dom förstå!

Jag tänkte att vuxenvärlden skulle kunna hjälpa mig med mina problem, men inte fan kan den det! I stället för att hjälpa så sliten den en i stycken, misshandlar en psykiskt och helt enkelt förvärrar allting. Det är i alla fall vad jag har fått vara med om, det finns säkert flera som tycker att jag snackar skit, men det bryr jag mig inte om! Ni vet inte vad jag har gått igenom eller vad jag har upplevt som har fått denna kanske lite förvrängda syn av vuxenvärlden.

Jag har väl aldrig varit den som direkt varit duktig på att skriva, men kanske man skulle börja försöka skriva lite. Har alltid hört att det ska vara bra att skriva av sig lite då och då, eller jag vet inte?

För min del känns det bara dumt att sitta vid en jävla dator och skriva ner en massa skit som sen annat folk ska läsa? Vad är det för mening med det liksom? Att folk ska sitta och läsa det jag skriver och sen bilda sig sin egna bild av hur jag är? Nej usch. Men jaja, jag tänkte i alla fall försöka, sen ser man väl hur det går med den saken!

Hur som helst, idag är det söndag, tredje februari, tre veckor sen han tog sitt liv, fem dagar till begravning och sjuttiofem dagar tills jag fyller 18, om man nu ska nämna någonting positivt!
Att det ska gå så långt så en människa ska behöva ta sitt liv det skrämmer mig! Hur kan man gå omkring bland folk som mår så dåligt och inte fatta någonting? Eller var det någon som visste om att han mådde dåligt? Att han var självmordsbenägen? Tusen frågor i huvudet men aldrig någonsin ett svar.
Jag önskar att jag bara kunde få fråga honom, jag vill bara ha svar på alla mina frågor, men helst av allt skulle jag vilja åka upp och hämta tillbaka honom. Han hade ju faktiskt hela livet framför sig, hade han bara klarat sig i fyra månader till hade han fyllt 18 och där hade han sin frihet!
Jag känner faktiskt ofta ångest över att han är död, jag har så mycket jag skulle sagt till honom, frågat honom. Varför gjorde jag bara inte det? För nu finns det ju faktiskt ingen chans att få svar, för svaren fanns bara hos honom.

Detta får räcka för ikväll. Vet inte vad detta blev för nåt, men det är lite av tankarna som snurrar i huvudet för tillfället och som faktiskt för det mesta finns med hela tiden.

Vila i frid älskade vän! <3 vi ses snart igen.