äre verkligen värt de?

ibland få ja känslan av att ja ä bortglömd, oälskad å helt betydelselös... helt ärligt så känns de så ganska ofta..

börjar bli less på att ja bara duger när andra ha problem. men behöver ja nått stöd om ja hare svårt så finns de ingen som orkar bry sig..

ibland känns det som att de finns ett enda sätt å slippa känna så, å de ä om mitt liv fick ett slut.
typ hoppa från en bro,slänga sig framför ett tåg, elr hänga sig å sen är allt över.

för vem skulle egentligen bry sig om ja försvann? vem skulle bry sig på skolan om ja en dag inte kom dit, ingen skulle fråga vart ja var. ingen skulle undra varför ja inte kom till stan, varför ja aldrig längre hörde av mig.ja ä inte viktigare än så.

för sanning å säga så tror ja att ingen skulle sakna mig. ja ä bara en i mängden, säger aldrig nått utan att tänka först, visst ja törs sticka ut utseendemässigt. men de ä ju allt.

Ha ja fel så bevisa de.