Ljuset som sakta brinner ut för att lämna mig i kolsvart mörker!

Känns som att såfort jag verkligen hittat lycka så bryts allt ner och jag gör så extremt många fel att allt faller mot botten...
Finns enbart en person i hela världen som kan ge mig lycka,och denna person ger snart upp hoppet om mig...
Är som jag alltid trott, jag är en vidrig livsform som inte bör finnas och snart känns det även som att det är så det kommer få bli.
När det enda ljuset som är kvar i ens liv släcks så finns det inget att kämpa för...
Hoppet om att nå fram till mitt mål är snart helt bortblåst och jag känner att jag seriöst inte orkar mer snart..
Har hamnat i den djupaste av mina deppiga perioder och om ljuset brinner ut och lämnar mig i det eviga mörkret så kommer jag seriöst inte kämpa vidare längre, utan då lämnar jag denna värld till de som väljer att leva kvar..
Men jag tänker kämpa tills ljuset brinner ut..
Det måste finnas något sätt att ställa allt till rätta igen,det bara måste det. för lycka ska fan inte vara omöjlig att få..
Den 15:e april är datumet då jag fick känna äkta lycka inom mig och andra känslor jag aldrig känns förut, snälla låt det bara få återgå till hur allt kändes den dagen!