R.I.P

Just nu sitter jag ensam hemma och gråter.
Gråter för att en människa som har funnits med mig genom hela mitt liv har gått bort.
De känns så sjukt skumt, såg de verkligen inte komma.
Vill knappt ens tänka på hur min pappa mår för tillfället.

Jag vet att han inte vill att jag ska gråta för hans skull. Men han har haft så stor betydelse genom mitt liv.
Från och med nu kmr den bilden på mig från när jag e tre år alltid vara ett minne från honom.

Vila i frid, hoppas du har de bättre nu.

Och tack till er som stöttar mig!