I am clearly broken.

Asså jag har insett att de faktiskt inte e så många som förstår mig..
Jag lever i en jobbig situation men manodepressivitet.
De e verkligen inget som e lätt, oftast framstår jag som den dära jätte spralliga och överdrivet glada tjejen. Men på insidan går jag verkligen sönder.
Inte många som vet vem jag egentligen e, eftersom jag knappt ens vet de själv..
Sen att min pappa e deprimerad och e beroende av sina medeciner för att han ska va glad och ha bra humör e fan inte roligt. För de e då jag börjar inse att jag kanske börjar bli som honom.
Jag kanske oxå snart sitter där med antidepressiva som jag måste käka för att va glad. Jag vill inte va den bruden. Jag vill kunna klara mig utan dom. Jag vill kunna klara mig shälv. Men de går verkligen inte.
Kalla mig emo, kalla mig vad fan ni vill. Men just nu orkar jag inte bry mig..

Bara du kan göra mig lycklig..