Den där känslan.

Ni vet den där känslan då man känner att man inte riktigt kan släppa taget? Då det känns som att man dras tillbaka på något sätt, hur dum personen än har varit, så dras man alltid tillbaka. Man lyckas aldrig riktigt släppa taget helt. Och jag tror att det är bara för att jag är rädd. Rädd att förlora en person som betyder så mycket för mig, men som behandlar mig som skit. Jag förtjänar bättre, men när du inte behandlar mig som skit, är du underbar. Jag hatar den känslan. För jag vill släppa taget, men jag är som fast.