Mitt ensamma liv

Trodde inte att man kunde känna sig så här ensam. Sitter här på rummet som man har gjort ett tag nu undra varför man blev lämnad av min så kallade bästa vänner. För ett par år sedan och sen dess har jag verkligen inte haft några vänner varje dag försöker jag inte tänka mörka tankar men det kan vara svårt ibland att hålla sig undan det. Och det är ingen som vet hur jag känner mig. Jag har aldrig berättat hur det verkligen är. Hoppas att det kan ta en vändning snart för jag börjar tappa orken