Nej.

Bajs på det här.
Orkar inte känna att jag inte duger.
Jag anstränger mig. Jag hör av mig. Jag bjuder på saker. Jag bjuder in folk fastän jag inte känner dom så bra. Jag pratar utan att dömma. Jag gör det jag kan för att vara en bra vän.

Men många som jag sett som mina vänner verkar inte uppskatta det.
Märker det inte i alla fall.
Blir inte bjuden på saker. Blir inte bjuden till saker. Blir knappt hälsad på på stan.
Men nu orkar jag inte känna att jag inte duger så näe.
Bara nej.

Tydligen duger inte jag att hälsa på, att träffa, att prata med.
Så får väl leva med det och vända ryggen till det.
Vända mig till de vänner som faktiskt visar att dom uppskattar mitt sällskap och det jag gör.

Ville bara ha det sagt för min egen del.


Förövrigt har jag blivit stark flicka.
Och denna sommaren ska bli en äventyrssommar.
Alla pengar som inte går till hyran och räkningar ska gå åt på äventyr, supa och käk.
Åker man på äventyr så träffar man nya människor.
Och det är jag ganska sugen på just nu.
Det och träffa människor som vill träffa mig.
Ah.
I sommar blir det äventyr.